Ibland känns allt så svårt. Precis så känner jag nu. Veckobrevet skall skrivas men möts av vårtröttheten. Skulle behöva lite vårkänslor för att få upp temperaturen.

För gruvarbetarna blir det inte i framtiden problem med hög temp. I det nya avtalet finns en försäkringslösning om garanterad vård inom viss tid hos specialist ifall olyckan med hälsan sker. Tror man inte längre på dagens välfärdssystem så är lösningen i tiden. Därför känns det lite konstigt att gruvfacket var så tidig och skriva på Kent Ögrens lösning för Kirunas sjukvård. Där man hurrade för Kirunamodellen som räddningen för framtiden för Kirunas sjuka. Enligt tidningsnotiser har man även åkt runt i landet och lovsjungit modellen och därmed stöttat Ögrens nedläggelser. Om man själv tror på modellen så borde ju en försäkringslösning på ett eventuellt privat sjukhus vara onödig, eller hur? Nu tror man ju inte att offentligt drivet sjukvård klarar gruvarbetarnas hälsa och därmed bidrar man starkt till ytterligare social segregation mellan lyckligt lottade och den olycksdrabbade. Om någon skall hurra lite extra så är det väl Hans Swedell och högerpartiet. Hans visioner vinner i längden i Kiruna.

Eftersom även gruvfacket nu upptäckt att Kiruna saknar sjukvård så är ju försäkringen bra för gruvarbetarna. Man kanske hade kunnat hitta en lösning som hade inneburit bra sjukvård för även alla övriga samhällsmedborgare i kommunen utan att behöva ha dyra privata försäkringar genom att ta kampen för sjukhusets bevarande istället. Lite ovanligt att gruvarbetarna är de som tar täten i splittringen av den sociala strukturen i Kiruna. Lite ihåligt känns dock gruvtolvans strid mot privatiseringar inom delar av äldreomsorgen när de själva väljer bort landstingets sjukvård i Kiruna. Gruvarbetarna är att gratulera för sin lösning av sjukvårdsproblematiken. Det som bör bli en tankeställare är vad som sker ifall alla bärkraftiga företag gör som LKAB? Vill vi ha ett sådant samhälle?

Kirunapartiet vilar på synen på en stark offentlig sektor. Vi ser nu med all tydlighet att den uppfattningen delas i alla fall inte av ledande socialdemokrater i Kiruna. Bra att skillnaden tydliggörs. Väljarna måste kunna ske skillnaderna när det vankas val.

Om LKAB hade velat visa samhällsansvar och värna om sjukvården i Malmfälten hade de ju kunnat stötta den offentliga sjukvården i Malmfälten med en årlig summa motsvarande dessa c:a 10 miljoner som premien kostar per år. Då hade alla kunnat få del av vår gemensamma naturtillgång genom bättre sjukvård.

Avtal är avtal och medlemmarna tycker avtalet är bra och då även med lönedelen.