Kommer precis från en mycket lyckad första maj firande. I år var det mer folk samlad än året innan. Vädret var toppen. Stämningen god. Känns som krafterna återkommer när vi upplever respons från medborgarna. Det återstår dryga två år till valet. Tiden talar för kip. Ju närmare valet vi kommer ju större blir skiljelinjen mellan blocken i kommunen. Sossarna räknas av folket som borgare. De har med all kraft ingått äktenskap med det nya arbetarpartiet utan att kunna se att de får en ulv i vargakläder.

På bilden ser ni Tommy Larsson framföra sin egen tolkning av det politiska läget i Kiruna. Med stuns har han prickat rätt samverkan sossar och borgare. Låten blir med tiden en Kirunaklassiker. Sedan 1997 har Tommy varit sjungande på kirunapartiets först majmöten.

Själv berörde jag i mitt tal det aktuella läget i kommunen. Började med att berätta om standarden på våra vägar. Nu tävlas det bland de politiska partierna om mest pengar till järnväg. Senast skulle vänsterpartiet avsätt om de hade makten ytterligare 50 miljarder mer än staten på en 11 års period. Vad är det för mening med det? När det mest basala kollapsar. Nämligen våra vägar. Körde med motorcykeln från Soppero igår och höll flera gånger på att åka över styret. Vägarna är rent bedrövliga. Nu måste till en partigemensam mobilisering för våra vägar. Visst är järnvägar bra men för vår överlevnad som stor geografisk kommun krävs bra vägar. Nu måste all kraft användas till förståelse för betydelsen av farbara vägar. Att ständigt lyfta fram järnvägens behov skadar på sikt vår möjlighet att kunna bo kvar häruppe.

För ett antal år sedan gjorde Företagarna i Sverige en enkät om vad de såg som absolut viktigaste infrastruktur satsning. Av de flera tusen svarande företagarna såg 75% satsningar på bättre vägar som viktigast.

Berörde också stadsflyttens turbulens som mera likar parodi på politisk verksamhet. Likt Runebergs Sven Duvas ståndaktiga soldat pekar kommunledningen mot nordväst trots att all utveckling talar för nordost.

Nämnde också regeringens nya fastighetsskatt. De rikaste i landet får genom nya fastighetsskatten sänkningar i flera hundratusen som mest. Bland de mest gynnade är statsministerfamlijen Reinfeldt. Först skulle skatten helt bort men det visade sig inte vara så enkelt. Någonstans måste ju förändringen finansieras. Därför blev deras förslag en maxtak på 6000 kronor. Nu visar det sig att kostnaden för förändringen får glesbygden ta. Enbart för oss i Kiruna får vi nu räkna med 50 % höjning på fastighetsskatten. Kan tänka mig att många röstade på moderaterna enbart genom löftet om att skatten skulle bort. Nu blev resultatet det motsatta för de flesta kommunerna i landet.

Ämnen som jag även nämnde var skolans negativa utvecklig rörande elevers kunskapsbildning och den nya äldreomsorgspolitiken. Likaså vår fortsatta rätt till jakt och fiske. Jakten och fisket håller sakta men säkert försvinna oss ur händerna.

Birgitta Stålnacke berörde sjukvården i Kiruna. Om man nu kan tala om sjukvård. Mycket finns att önska och exempelvis inom palliativa vården finns stora brister. Alla löften om bättre sjukvård i Kiruna har visat intet värt. Speciellt vänsterpartiet bör känna ansvar för att BB försvann från Kiruna,. De hade möjligheten att rädda BB men valde landstingsrådsstolen istället.