Är just nu i Soppero och skriver veckobrevet. Åkte hit efter TVAB:s bolagsstämma som förlöpte problemfritt.

Kan säga att det surrar rykten i samhället efter att det kom fram att det kan finnas visst intresse bland de två socialdemokratiska partierna att göra slag i saken och med gemensamma krafter vinna nästa val. Överallt där jag har rört mig i veckan har folk kommit fram och önskat att det blir något av tankarna. Trodde inte att det skulle få sådant mottagande. Sista anhalten innan Soppero var jag i Vittangis konsum och mötte även där flera som höll tummarna att det skulle bli något bra av det. På väg ut ur konsum uttryckte en äldre man att bara nöjet att se borgarpartierna dit han även räknade sjukvårdspartiet försvinna ur stadshuset vore en jätteseger. Skulle tro att de flesta som sympatiserar med partierna tycker så och nu ser hoppet och möjligheten till någonting mycket bra.

När jag skriver detta så vill jag tydligt markera att inga samtal eller förhandlingar har skett med sap. Och jag vill också tydligt markera att de uttalanden jag gjort inte handlar att helt sonika lägga ner Kirunapartiet. Utan det handlar om att skapa någonting nytt som kan bli bärkraftig i många framtida val och där vi från kirunapartiet kan vara delaktiga i. Och det var ju det som tanken bakom bildandet av Kirunapartiet 1994. Vår önskan är att mota högerkrafterna i grind och ha riktig socialdemokratiskt politik i stadshuset. Kips ideologi är ju de socialdemokratiska grundvärderingarna. Vi är partiet som inte svajar i ideologin!

Det snackas mycket om brister i personkemin i första hand mellan Kenneth Stålnacke och undertecknad. Ingenting kan vara felaktigare. Visst tvistar vi i politiken och försöker få våra idéer genomförda från båda håll. Så kommer det att bli även i framtiden. Det är ju det som är politik. Kennet har jag känt sedan min tid som ung i arbetarkommuns styrelse och ansvarig utgivare för tidskriften Kiruna Aktuellt som fyra gånger per år delades ut till alla hushåll. Mitt livs första artikel skrev jag faktiskt om just SSU och Kenneth för trettio år sedan. Sedan har vi umgåtts till och från i olika skeenden. Har faktiskt varit riktigt arg på honom en gång och då för hanteringen av Lex Sara. Nu är det historia och vi måste kunna se framåt. Idag står vi på olika planhalvor i politiken och därmed skapas också politiska motsättningar vilket är naturligt mellan makt och opposition.

I övrigt känner vi i partiet att vi har medvind. Vi hoppas på bättre valresultat vid nästa val om det nu inte mot förmodan blir någonting konkret mellan kip och sap. Klart att många som har halvsovit plötsligt vaknat till. Allt det nya är ju lockande. Själv är jag luttrad och vet att allt kan hända i politiken. Exempel på det är ju dagens konstellation i stadshuset.

Vi har många stora frågor framför oss. Stadsomvandlingen och sjukhuset är frågor som engagerar. I bilen hör jag Banverkets projektledare i Kiruna oroas över att den nu lagda förslaget till järnvägssträckning genom Kiruna och som är på utställning kanske ändå inte är den som slutligt antas. Och det för att LKAB nu vill förhala beslutet med 2 år. Ibland undrar jag vad det är för hemlig agenda som LKAB arbetar efter.