Lasses veckobrev nr 23.

Ibland kan det vara bekymmersamt att vara husse. I söndags när jag tittade på handboll mellan Sverige och Island i bastuhuset i Soppero så försvann helt plötsligt Diva och Peter och Tinas Nova. Normalt håller de troget till på tomten och mycket sällan tar sig över byvägen. Men nu var de borta. Det gick timme efter timme. Hörde inga skall eller någon som sett dessa i byn. Så det blev att söka runt vattendragen, närskogen och blötmyrarna. Så helt plötsligt efter sex timmar tyckte jag höra hundgråt mot Övre Sopperohållet. Tog cykeln och cyklade en bit för att sedan söka mig in i snårskogen och då plötsligt är de där. Vet inte vem av oss som blev gladast. Nästa dag sov de bort helt och hållet. På bilden ser ni hur de såg ut när de somnade nästan direkt efter hemkomsten.

PKirunapartiet däremot sover inte. Gnistan är på topp. Viljan att skapa ett bättre samhälle är hög. Vilket tydligt framkom vid dagens styrelsemöte. Självfallet var frågan om samverkan/sammanslagning uppe. Efter mycket resonerande i styrelse tog vi ett förslag till söndagens medlemsmöte som innebär att vi får i uppdrag att intensifiera diskussionerna med sap om samverkan/sammanslagning. Klart det finns synpunkter om vad som egentligen ligger bakom dagens situation. Styrelsen var enhällig i beslutet. Nu får vi avvakta socialdemokraternas möte imorgon (onsdag). Blir det grönt ljus där så är förhoppningen stor att något positivt kan hända inte bara för respektive partiers medlemmar utan främst för Kirunaborna. Kommunens slagkraft skulle väsentligt förbättras i stora frågor som stadsomvandlingen och sjukhuset. Vi tror att viljan från sossarnas sida är lika stor som vår.

Som alla förstår så kan inte detta pågå i långbänk. All politisk ledningsarbete kan förlamas av osäkerheten om vad som egentligen pågår mellan partierna. Kiruna är inte bekänt av att hamna i politiskt vakuum. Vore fantastiskt roligt att få vara med om att lotsa skutan i hamn. Och med det menar jag att uppnå syftet med partibildningen.

Lars Törnman