I söndags hade kip medlemsmöte. Mötet beslutade enhälligt att styrelsen har i uppgift att förhandla om samverkan/samgående med sap. Nästa som händer är att vi möts den 18:e på kvällen och där kommer sap att företrädas av dess VU och ordföranden i styrelser och klubbar och kip av vår styrelse plus sammankallande för valberedningen. Vi blir totalt c:a 20 personer som förutsättningslöst skall känna på varandra. Tanken är att det där skall beslutas om att bilda en mindre grupp som under sommaren intensivt skall sy ihop hela konceptet som sedan skall prövas av respektive medlemsmöte.

Personligen kan jag känna att det känns äkta från sossarnas sida. De inser att nu finns chansen att göra något bra för väljare som röstar på de två socialdemokratiska partierna. Blir det ingen lösning under sommaren/hösten så kommer det under lång tid finnas två socialdemokratiska partier i kommunen. Märker att det finns sådan som inte vill att samverkan sker. Vi märker att det dyker upp ena ryktet efter det andra som helt saknar verklighetsförankring. Självfallet ser sossarnas nuvarande allianspartier rött varje gång de ser oss. Signalerna vi fick från dem under samtal vid fullmäktigemötet var tydligt. Oavsett vad som sker skall de sitta kvar. Vi får väl se vad som händer till hösten.

Effekterna av regeringspolitiken börjar bli tydliga för svenska folket. Inflationen är nu uppe i 4%. Årets lönehöjningar för vanliga löntagare är redan försvunnen och boräntorna stiger. Hög inflation gynnar enbart de förmögna. Systemskiftet går med raketfart. Vilket inte kunde sägas om långbänken med raketen jag tiggde av Rymdbolaget. Nu äntligen är den på plats och väl synlig och skapar precis det jag efterlyste för fem år sedan. Något som visar att kiruna inte enbart är en gruvstad.

Nu längtar vi efter hösten. Hoppas att pinan med vår sommar går snabbt över. Just känslan att känna att vi verkligen lever är grunden för oss kommunmedborgare att bo kvar häruppe. Just nu känner vi inte av klimatförändringen vilket kan båda gott för framtida generationer. Tänk vilket helvete de skulle hamna i om de vore tvingade att leva i värme, raka björkar och träslag vi aldrig lärt oss namnet.

Har tänkt i en nära framtid om tid blir över från förhandlingarna att färdas i vårt grannland Norge med motorcykel. Gjorde liknande resa runt inland förra året. Skall försöka uppleva allt det fina och intressanta med landet och ser särskilt fram emot att möta folket och försöka förstå vad som är bäst med Norge. Kanske det kommer tips som i förlängningen kan gynna kommunmedborgarna i Kiruna.

Var förra veckan hos tandläkaren på besiktning och fick med godkänt beröm. Därför är det typiskt att jag just nu skriver brevet med ett sjuhelsikes tandvärk. Det känns att jag lever. Tur att man är Kirunabo.