Lasses veckobrev nr 32.

Ser att det börjar spekuleras lite väl mycket i media om samverkan/samgåendet. Den 4:e september har kip medlemsmöte och då lägger vi all fakta på bordet och utifrån det tas beslut. Problemet med alla utspel är att det blir allt svårare att hitta den optimala lösningen för arbetarrörelsen i kommunen. Kan förstå att några är oroliga i ren välvilja ifall uppgörelsen blir till. Men låt vänta till medlemsmötet. Tror säkert att när alla har fått se möjligheterna så kommer flera att inse det goda med förslaget. Har själv bildat kip med hjälp av flera fortfarande aktiva i partiet. Aldrig någonsin har de haft anledning att kritisera oss i ledningen för att vi skulle svika våra ideal. Så är fallet även idag. Det får aldrig bli så att vi ser vår egen personliga situation som viktigare än själva sakfrågan med partibildningen. För att vi skall få en lösning räcker det inte heller enbart med att vi på vårt medlemsmöte tar positivt beslut. Samma måste ske på sossarnas möte. Det som gör att jag känner lite oro är tidsaxeln. Vi har helst sett att besluten redan hade tagits men respekterar också sossarnas behov av tid för att möta och informera sina föreningar. Har vi inte en överenskommelse till oktober då det redan gått mer än halva mandatperioden så tror jag att det blir svårt.

Som sagt det är svårt att veta och sia om framtiden. Här handlar det om att lita på varandra. Gör vi inte det så är det ingen mening med ambitionerna.

I Soppero har jag nu rivit ut alla golven och rätat upp huset. Fastigheten är en gammal timring som höggs till för nästan hundra år sedan av min farfar. Han hann inte få upp huset självt eftersom han helt plötsligt dog i Spanska sjukan 1921. Alla ni som har varit med om att riva i gamla hus vet vilket elände jag har hamnat i. Varje moment skapar bara nya problem. Exempelvis uppallandet av ena hörnet av huset som satt sig gav dörrar som började luta. Tacksam är jag i alla fall idag att jag inte har råkat ut för sorkfeber. I flera dagar fick jag skotta och transportera sågspån. Tydligen har dem gamla byggarna varit klipska nog att hitta lösningar som höll mössen borta. De blandade helt enkelt kalk i sågspånen. Det dem inte räknade med var att det en gång i tiden måste rivas och bytas golv. Ni kan tänka er dammet från sågspånet utspädd med kalk. Då längtade jag tillbaka till gruvan.

Tidningen kommunekonomen har hittills sammanställt fakta från dryga 60 kommuner i landet i syfte att rangordna kommuner dit man helst skall flytta och bo i. Utifrån många olika faktorer som näringsliv, kommunal ekonomi, handlingskraftiga kommunledningar, boendekostnader etc har kommuner placerat i olika klasser där A är bäst och D sämst. Kort sagt så skall framtida boende helst fly kommuner som placeras i C och D. Piteå strålar i A-klassen och Kiruna i C-klassen.

Lars Törnman